Vårt Fadderbarn Ghazanfar

Sedan en tid har vi ett Fadderbarn! Han är 7 år, bara en månad yngre än Marcus. Han bor tillsammans med sin mamma, två syskon och morföräldrar i östra Pakistan, Vehari Distriktet. Förutom att han får hjälpa till med de dagliga sysslorna i hemmet går han i skolan på dagarna vilket han tycker är roligt. Ghanzanfar tycker också om att spela cricket och fotboll med sina kompisar. Det ska bli väldigt roligt att lära känna honom och hans familj.

Stjärnkikare

Vi har köpt en stjärnkikare; Konusmotor 500. Marcus har blivit väldigt intresserad av rymden med alla stjärnor och planeter och vi kände att det verkligen var något att uppmuntra. Nu väntar vi bara på att molnen ska skingras så att vi kan få använda den! Om du vill läsa mer om kikaren så klicka på länken http://cyberphoto.se/konus/1780.php

Depp

I dag regnar det...både ute och inne i min själ.

Varför känns det som om allt går emot mig ibland...som om allt och alla bara vill mig ont? Det känns som om livet aldrig kommer att flyta på. En liten stenbumling i älven då och då hör till livet, men låt mig slippa de höga bergen! De är så besvärliga att ta sig förbi!

Ovanlig fågel

Detta är Carduelis carduelis, eller om man så vill Steglits. Den är en tämligen sparsam häckfågel i södra och mellersta Sverige upp till södra Värmland-Uppland, norr därom tillfälligt häckande.

I två dagar har de kommit och ätit vid vårt fågelbord!

Julfest

I går var det julfest med dagmammorna. Sofia har vägrat att stå framför folk och sjunga i ett års tid, men efter att vi sa att hon inte fick gå på festen i överhuvudtaget om hon inte deltog i Luciatåget, så gjorde hon det till slut. Hon sjöng t o m duett med en annan fem-åring! Ni förstår nog att det satt tre väldigt stolta personer i publiken, jag, pappa Håkan och brorsan Marcus!

Fadderbarn

I går ringde vi till Faddergalan och bad om ett Fadderbarn. Vi har funderat på det i många år, men så i går slog vi till.

Att vi gjorde det i går har nog med att göra att Sofia pratade om "soptippsbarnen" i torsdags och att hon ville att vi skulle göra i ordning ett paket att skicka till de fattiga och hungriga barnen. Då sa jag att det inte bara är att skicka, men nu har vi snart ett Fadderbarn att skicka till! Marcus och Sofia blev så glada när de fick höra om Fadderbarnet! Sofia ville fixa ett paket med en gång.*ler*

Förhoppningsvis får vi brev från Plan redan nästa vecka och vi tänker redan samla ihop till ett paket, som vi kan skicka så fort vi vet vem det är! Det ska bli så kul och det känns så meningsfullt.

Här i Sverige lever vi ju i överflöd jämfört med dem och visst kan vi avstå en pizza en kväll i månaden och ett par tidningar i månaden för att vårt Fadderbarn ska få det bättre. I och för sig går inte våra pengar direkt till barnet utan till byn de bor i, men indirekt går det ju till barnet i alla fall! Jag längtar efter att få veta vem barnet är...kön, ålder och livssituation!
http://www.plansverige.org

Digital TV

Sedan vi flyttade in i huset för fem år sedan, så har jag hela tiden sagt att vi klarar oss bra med tre kanaler på TV, men nu sitter vi här med en Digital Box och Boxerabonnemang. Det hemska är att jag tycker att det är riktigt roligt, men jag ska verkligen göra allt för att ingen av oss i familjen hamnar ännu mer framför Tv:n än vi redan gör. I stället för slötittandet på kvällarna, så ska TV:n aldrig stå på om det inte är ett program vi verkligen vill se på. Nu när jag läser igenom det jag skrivit känns det som om jag försöker övertyga mig själv om att det inte kommer att bli mer TV-tittande...Hoppas att jag lyckas!

Ljusstöpning

I dag har jag för första gången i livet stöpt ljus. Det var Marcus fröken som fixat detta, så nu i eftermiddags var vi, elever, föräldrar och syskon, där och stöpte massor av ljus, fikade och julpysslade. Hur trevligt som helst. Sofia tyckte det var jätteroligt och klarade det alldeles perfekt trots sin ringa ålder. Marcus var lika duktig han, men hade inte samma uthållighet.

Snart jul

Den här hösten har gott så fort! Jag anar att det är för att den inte har varit lika mörk och trist som den brukar vara. Nu är det redan femte december och det är mindre än tre veckor kvar tills jul. Adventljusstakar eller stjärnor lyser i nästan alla fönster här på gatan. Ljusslingor lyser upp i trädgårdarna. Det är så mysigt!

Barnen längtar till jul! Mest efter julklapparna förstås, men jag ska få dem att älska julen och allt den för med sig. Föra gamla traditioner vidare och skapa nya.

Granen kläs och skinkan griljeras kvällen innan julafton och första skinkmackan intas framför julvakan på TV, precis som vi gjorde när jag var liten. Julstrumpa vid sängen på julaftonsmorgon, som min man alltid fick. Kvällen innan julafton försökte han gillra fällor för sina föräldrar, så att han skulle vakna när de kom in med klappen, men det lyckades aldrig. ;o) De ska få vakna till julmusik och besöka kyrkan och lyssna på julevangeliet precis som mina barndomsjular. Äta tomtegröt till lunch och den som får mandeln får en extra julgåva. Äta pepparkakor och dricka glögg eller julmust framför Kalle Anka. Helst skulle jag sedan äta julmat och därefter få besök av tomten, men det kommer att variera från jul till jul. Måste ju ta hänsyn till den släkt som åker till oss över dagen. Ibland vill de stanna och äta, ibland inte. Det viktigaste för dem är ju så klart julklappsutdelningen. Resten av kvällen är bara skön och avkopplande.

Juldagen åker vi ut till havet och tar en promenad och äter av matsäcken. Det har vi gjort de två senaste åren och det är en skön tradition efter allt stillasittande på julafton.

Farligt jobb enligt min son

Han och syster satt i baksätet i bilen och talade om vad de skulle vilja bli när de blir stora. Marcus: "Jag vill inte ha pappas jobb (officer)för då kan man dö...Jag ska bli lärare."